Huset i skärgården...The house in the archipelago...

var vårt i hundra år...många barn och barnbarn och barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn har rullat runt här, som gammelmorfar brukade säga. Gammelmorfar Algot  (hans pappa Adolf lät bygga huset) brukade vi fira stort varje sommar. Det hölls förträffliga födelsedagskalas ute på den stora glasverandan. Man kan säga att vi levde lite som om det forfarande var tidigt 1900-tal, fast jag var liten på sextio och sjuttio talet... det var hela tiden som förr på något vis... lite grand hade nog tiden stannat i det här huset...allt i huset var från 1800-talets senare hälft, även gammelmorfar...

was ours for a hundred years...a lot of children and grandchildren and great grandchildren and great great grandchildren has been rolling a round here, as my great grandfather usel to say. We used to celebrate my great grandfather ( his dad  Adolf built the house) every summer. There were great birthday parties out at the big glass veranda. You can say that we lived very much as if it was still in the early nineteen hundreds, even though I was little in the 60's and 70's, many years later...but all the time it felt like the old times some how...everything in the house was from the late eightteen hundreds including my great grandfather...

här har jag spenderat många, många, många somrar i alla väder.. oftast var det soligt så klart...

I have spent many, many, many summers here in all kinds of weather...most of the time it was sunny ofcourse...

vid köksverandan doftade jasminen när vi åt lunch- limpsmörgåsar med prickikorv och filmjölk med cornflakes...

the jasmine smelled so nice by the kitchen veranda while having lunch- sandwich with sausage and long milk with cornflakes...

den fina tapeten satte min pappa upp i den lilla lekstugan på 60-talet...lekstugan som alla generationer lekt i...

the very nice wallpaper was put up in the little play house by my dad in the 60's...the play house that all generations had played in...

nu är det någon annan som äger vårt älskade sommarparadis... men vi som vet och vi som minns, bevarar allt det, som en gång var, i våra hjärtan...

some one else is now the owner of our summer paradise... but we who know and we who remember everything that once was, will keep it forever in our hearts...