Den här köpe jag på en second hand i Paris. Den åkte direkt till kemtvätten när vi kom hem, för jag tror inte att den har tvättats sedan 60 talet. Tre veckor tog det.
Men nu har jag just hämtat denna härliga tibetanska lammpäls på kemtvätten. Som jag har längtat efter att den skulle bli klar. En liten sväng hos sömmerskan ingick också och nu, ta-da! Den luktar betydligt bättre men fortfarande är doften en trygg blandning av min gamla teddybjörn från 60 talet och mormors päls av ruppad nutria, en slags bäverpäls som var behandlad på ett särskilt vis. Jag minns hur kul jag tyckte det lät, ruppad nutria...Om jag hade tänkt lite mer på djuret had jag antagligen tyckt oerhört synd om det, men jag tänkte inte på pälsen som ett före detta djur, jag såg den som mormors tryggt doftande kappa som jag gärna lindade in mig i...
Nu ska jag inte tänka på den här jackan som ett före detta tibetanskt lamm, som levde en stund på 60 talet, jag ska känna mig fin i den och lukta och snusa på den och tänka på min gamla teddybjörn och på mormor såklart...let it snow!
I'm not going to think about this fur coat as a former Tibetian lamb, that lived for a while in the 60's, I will fel happy with it and I will sniff and smell and put my nose in to the fur and think of my old teddy bear and of Grandmother of course...let it snow...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar